Sorg och saknad

Hejsan alla underbara människor!

Nu kommer det att handla om sorg och saknad. Igår firade vi ä gångelskade mammas födelsedag (några dagar i efterskott). Tyvärr är det den första födelsedagen hon inte fanns med oss i livet. Jag anade inte hur mycket man kan sakna och sörja någon.

Jag älskade och älskar fortfarande mamma gullego. Många gånger önskar jag att jag fortfarande hade här i fysisk form. Men, inte som hon hade det de sista åren. Det hade enbart varit själviskt då hon bara hade ont och led. Jag önskar att jag fått ha den mamma som hade varit om hon bara fått hjälp i tid och inte ignorerats i så många år.

Mamma fick ett fästingbett, och läkarna på vårdcentralen såg det men väntade i två år med att remittera henne till sjukhuset. Hon fick borrelia i nervsystemet och kunde till slut inte röra någon del av kroppen förutom ansiktet. Hon var klar i huvudet men hade en död kropp – så fruktansvärt!

Hennes sista födelsedag i livet var hon hemma och så lycklig, hennes älskade syster Gunnel hade också kommit upp till Sundsvall.

Blott  10 dagar efter det lämnade hon oss. Hon orkade inte andas själv längre. Dagen innan var vi inne på IVA och hon låg i koma. Jag berättade hur mycket jag älskade henne, och att det var okej att hon gick vidare, hon hade ju kämpat så otroligt. Jag lovade att ta hand om pappa. Jag kan fortfarande se hur min man lutade sig över mamma med tårar flödande ur sina ögon och sa att ”oroa dig inte, jag tar hand om Anna”. Det märktes att mamma hörde för hennes läppar och ögon rörde sig.

Dagen efter hann bara pappa in. Han tog henne i sin famn, hon öppnade sina ögon, sa tack. Sedan var det slut.

Min älskade vän Christina Åsberg sjöng på hennes begravning, bland annat Nordmans den sista du ser är mig och den sista du hör är mig. Det var så passande tyckte jag.

Jag läste en dikt jag själv skrivit vid hennes kista, det var svårt, men absolut nödvändigt….

Jag vill tacka alla som hjälpte att göra hennes sista år bättre.  Kerstin Karlsson och Britta Mathisson som hälsade på så ofta – tack älskade vänner.

Jag kan inte räkna upp alla här men sänder ett tack…

Hon gav mig en gåva efter hennes död. Jag har aldrig diktat eller rimmat förut, men nu är jag snart redo att ge ut min fjärde diktsamling. Jag tror att hon gav mig det för att orka gå vidare under detta år. TACK KÄRA MAMMA GULLEGO FÖR ALLT DU GIVIT AV DIG SJÄLV TILL MIG OCH SÅ MÅNGA ANDRA!

Vissa dagar är väldigt svåra. Jag fikar med min älskade far och vän varje vardag, då brukar han säga ”tänk att jag kunde få en så fantastisk fru!” Det är svårt att se honom lida.

På helgerna brukar han komma hit och äta middag.

Vill gärna höra från er som också förlorat en älskad person.

Något jag är tacksam för är att de frågor eller saker som gnagt mellan mig och mamma redde vi ut för längesen, så när hon dog fanns ”bara” kärlek kvar. Jag har skrivit en dikt som heter, Kvar finns bara kärleken vilken naturligtvis är baserad på just detta. Jag uppmuntarar verkligen alla andra att göra detta. Sorgen skulle bli så oändligt mycket svårare om den var blandad med skuld och ouppklarade frågor…

Många kanske tycker att jag är knäpp, men det ”skiter” jag i. Jag tror nämligen att det finns någonting efter detta. Och att de som gått vidare har lättare att se oss och komma hit än vi har att se dem. Vi skiljs åt blott av en tunn väv…

Jag längtar tills jag får se dig, krama dig och tala om för dig hur mycket jag älskar dig mamma. Men, tills dess ska jag leva mitt liv. Och oroa dig inte, vi tar hand om varandra vis som blev kvar…

Kärleksfulla kramar, en mamma kort, Anna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s