Vinterkräksjuka på försommaren?!

Hejsan alla underbara människor!

Hoppas att ni mår toppenbra.

Anledninge till att jag inte skrivit något blogginlägg på ett tag var att jag den 13/5 ådrog mig vinterkräksjuka och ambulansen fick komma med sirener och blåljus för färd till sjukhus. Ni som känner min historia vet hur sjuk jag blir av magsjukor… Och det blev jag verkligen…

Som läkaren sa, ”magsjuka är obehagligt för alla, men för dig är det direkt livsfarligt!”

Idag ca 1 1/2 vecka senare är jag åter inlagd akut för magsjuka. Så jag är inte glad  direkt…

Men, jag kommer igen. Snälla håll tummen för att det går så fort som möjligt…

Sedan kommer jag att ägna några veckor åt ytligheter som hår, smink, kläder, parfymer… Samt ge lite tips jag snappat upp här och där.

Men, jag kommer naturligtvis att skriva om allt det vackra i denna nya årstid.

Kärleksfulla kramar Anna

 

 

 

Angående ett litet samband till skönhetsvård…

Hejsan alla vackra (för det är ni) människor!

Jag tittar sällan på svensk tv, utan det blir mest program från andra länder och då ofrånkomligen USA. Där verkar det nästan vara mer regel än undantag att man tar till Botox och andra ingrepp för att ”bevara” sin ungdomliga skönhet.

Detta är ett ämne som väcker starka känslor. Och jag tror att det om ett tag kommer att bli allt vanligare även här i Sverige (I Stockholm är det ju redan betydligt vanligare(, men det kommer nog att sprida sig till mindre orter som där jag lever.

Jag undrar hur ni ser på saken. Skall man vara naturlig och låta ansiktet och kroppen visa att man levt ett bra tag, eller ska vi göra ingrepp för att försöka se yngre ut? Detta är ett väldigt omdebatterat ämne, och det med rätta. Jag tycker personligen att det är vackert att se på någon att de levt ett tag, men är inte emot ingrepp ifall någon önskar göra detta.

Vad säger ni? Skall naturen få ha sin gång eller ska vi ”försöka mota Olle i grind?”

Kärleksfulla funderingar Anna

(Kommer jag att se för j….ig ut får jag väl ta till skapellen 😉

Är det bara jag som tycker att karlar bara blir snyggare med åren?…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite mer om sorg och saknad…

Hejsan igen alla ni fantastiska människor, hoppas att ni vet hur otroliga ni är?!

För er som läste förra blogginlägget, så, jaaaaa – det kan verka ytligt men jag älskar och har alltid gjort allt som har med smink, parfym, kläder med mera att göra….

Men för att återgå till ett tyngre ämne. Jag har skrivit om sorgen efter mammas bortgång. Men, någon behöver inte dö för att man ska sörja.

Själv sörjde jag i två års tid när det blev uppenbart att vår älskade son satsade allt på att komma in på KTH. Jag trodde ett långt tag att mitt hjärta verkligen skulle gå sönder om jag inte fick se honom, denne underbare son och person, varje dag. Men, det gick. Och nu  är det så helt otrolig roligt att på avstånd få följa hans liv, och se hur han törs sprida sina vingar och verkligen flyga… Han passar verklige på att delta i så mycket som möjligt.

bMen för att återgå till sorg…. Det kan som sagt vara så mucket mer än att någon går vidare dit vi inte kan följa. Du kanske känner att en vänskap blivit för ensidig. Du barar ger och ger men får aldrig något tillbaka. En sådan gång kan det bästa vara att bryta upp och gå åt varsitt håll. Och , även fast du vet att du fattat rätt beslut så kommer det en period av sorg. När ett fårhållande, oavsett vilken typ det är, tar slut måste man också tillåta sig att sörja så länge det behövs.

Men, det är viktigt att inte stanna i sorgen, i offerollen. För mycket sorg kan dränera dig och ditt liv totalt. Blir det så kanske man bör söka hjälp. Hälsosam sorg är viktig.

Jag undrar iblamd om jag älskar för starkt, för mycket? Man kan bli väldigt skör om man älskar för hårt… Detta är dock inget man väljer själv!

Kärleksfulla kramar Anna

Smink och sånt…

Hejsan igen alla underbara människor!

Något som inte alla vet om mig är att jag är väldigt makeup intresserad. Jag har fått förmånen att måla några brudar (inför vigseln) samt kompisar som skulle ut på fest.

Detta är ett intresse sosm suttit i mig så länge jag kan minnas. Det har dessutom drastiskt minskat hushållskassan under årens lopp…

Jag älskar även parfymer och kläder, skor och väskor, vilket lett till ett antal sneda blickar och pustar från den övriga familjen. Klippt hår har jag också gjort. Smycken är även de ett stort intresse, men eftersom jag bara vill ha äkta guld och riktiga diamanter så kanske ni kan räkna ut själva att det inte blir så särskilt ofta som detta inhandlas. Hellre färre riktiga än många ”på låtsas” som jag brukar säga.

Men, jag måste verkligen bedyra att jag gått på känsla, för jag har ingen som helst utbildning i ämnet makeup ifråga, bara ett stort intresse.

Är sedan ett tag tillbaka intresserad av contouring, vilket framhäver de sidor du vill i ansiktet och suddar ut en del – inte helt förstås-

http://www.Kicks.se och http://www.Eleven.com , och flera andra bra butiker,  har tjänat många kronor på mig under årens lopp. Mina favoritmärken (som tyvärr är dyra – men, väldigt bra) är:

Kanebo Sensei

Dior

Chanel

Gucci

Clinique

Smashbox ( de har mer överkomliga priser)

Bland andra

Jag rekommonderar er som inte vet så mycket men är intresserade att boka en makeup session hos till exempel  WWW.Kicks.se Då får ni lära hur ni sminkar er på ett sätt som bäst framhäver era vackraste drag.

Ett bra tips är också att gå in på Youtube eller Google för att hitta de som verkligen kan. Jag skickar en länk till en tjej som verkligen verkar veta vad hon håller på med. Dessutom är hennes hemsida väldigt snyggt utförd bara den..

Vad gäller hudvård kan jag rekommendera så många men här kommer några:

http://www.Skindoctor.com

http://www.Rituals.com

Gå in på:

https://josephinessmi

Ett tips om ni har män/söner… som tycker om att dofta gott, så kan jag rekommendera PhilihpB som säljer schampo, balsam med mera som doftar choklad i olika former.

Lycka för mig är att få så lång tid jag vill att gå på Kicks och titta på all makeup och dofta på olika parfymer, jag behöver inte så  mycket mer än det för att göra mig lycklig.

Lycka till alla ni som previs som jag har detta intresse, och dela gärna med er av era egna erfarenheter!

Någon som kan rekommendera en bra parfym som passar försommaren men ändå är kryddiga? Jag tycker nämligen inte om för söta parfymer, de har en tendens att ge huvudvärk.

Kärleksfulla, parfymdränkta, sminkade kramar / Anna

 

 

 

 

 

Blommor…

Hejsan alla underbara människor!

Igår skrev jag på facebook att vår familj skickat en blombukett till en älskad släkting som varit sjuk. Det krävs så lite men ger så mycket glädje…

Jag skrev därför på facebook att jag härmed utser detta till en blomstermånad. Alla ni som har någon ni tycker om och som ni tycker är vård ett blombud, passa på att skicka…

Sedan vill jag att ni hör av er till mig, här eller på facebook och berättat att ni skickat en bukett och hur det togs emot.

Kärleksfulla kramar

Riktiga vänner…

Hejsan alla underbara människor!

Igår var en jobbig dag för mig. Jag messade en riktigt älskad vän som ringde upp så fort hon såg meddelandet.  Hon har precis som jag har fått  en dos för mycket av jobbiga händelser här i livet. Vi pratade och grät ihop.

Tänk vad skönt det är med vänner som VERKLIGEN förstår, även om problemen inte är exakt detsamma. Sådan vänskaå bör man vårda och vara tacksam över. Vi har en vänskap som bygger på sanning. Är det någon fråga eller problem så tar vi upp det direkt . Som sagt tidigare; Kvar finns ”bara” kärleken.

Jag vill skicka ett stort TACK och helande och läkande tankar till denna underbara människa/vän!

Kärleksfulla kramar Anna

Angående mina diktsamlingar

Hejsan alla underbara människor!

Som jag skrivit tidigare så har jag gett ut två diktsamlingar. Den tredje är nu på tryckeriet och den fjärde är i det mesta färdig.  En Grön, en Orange/ Röd, en Blå och sedan en Gul.

Jag har redan spräckt mitt alibi så jag kan lika gärna skriva här att om ni söker på Sunna Henrysdotter så kommer mina ”alster” upp på Bokus, Adlibris med flera. Det är min älskade make som skapar de vackra framsidorna.

Titlarna kan verka väldigt konstiga, men det finns en historia bakom. Vill ni veta så hör av er…

Kärleksfulla kramar / Anna Norrman, Sunna Henrysdotter

Att ta ansvar för sitt eget mående…

Hejsan alla underbara människor!

Förstår ni hur underbara ni är? Talar folk om det för er, och talar ni om det för era nära och kära? Det är så viktigt att vara ärlig och tala om för de som betyder mycket för er hur mycket ni uppskattar dem…

Men, för att egentligen göra något som är dumt så kommer jag ändå att kommentera de två elaka påhopp jag fått från någon jag inte har en aning om vem det kan vara.

Att anklaga någon för att vara psykiskt sjuk, genomond, lismande med mera och inte tala om vad vederbörande anser att jag gjort eller tordas ange sin identitet, det är rent ut sagt beklagligt, moraliskt och juridiskt förtal. Det säger mer om den som skrivit det än om mottagaren.

Om jag har några frågor eller problem med någon som stör tillräckligt mycket tar jag upp det med vederbörande och löser eventuella problem. Jag ljuger inte om vad folk sagt eller gjort, men ibland kan sanningen svida… Livet är för kort för att gå och bära på hat och anomositet.

Jag har vänner och bekanta. Bekanta är människor som jag har sporadisk kontakt med, och det är alltid trevligt när vi hörs av. Vänner är den grupp av personer som jag valt ut med omsorg och vet att jag kan lita på och som inte för vidare det vi pratar om, och det gäller åt båda hållen.

Det är ett fåtal speciella vänner som jag verkligen är helt öppen med och som vet mer om mig än vad jag delar med några andra.

Jag fick en gång höra att jag inte var öppen mot andra, och reagerade instinktivt med ”jo, det är jag visst”, men sedan sa personen att ”du säger saker som får andra att tro att du anförtor dig åt dem och då får du dem att öppna sig. Och du är duktig på att lyssna.”

Jag har fått höra av många att jag är en empat. Och det stämmer nog faktiskt för jag tar med mig andras sorg och lidande. Detta är något jag måste jobba med, för till slut blir det som att bära på en tung ryggsäck där jag bär på andras oro och sorg och lidande. Och jag behöver min kraft till mig själv. Försöker få detta att vara empatisk och att ta hand om mig själv att fungera, men det är inte lätt.

Finns det någon som har något förslag på hur jag ska få detta att fungera? Vill så gärna finnas där för mina vänner, men måste samtidigt tänka på att ha ork kvar för mig själv. När jag läser detta ser jag att det ser ut som om jag försöker skryta om hur mycket jag bryr mig – men detta är inte min intention. Flera stycken har sagt att jag faktiskt är för empatisk för mitt eget bästa. Så, snälla ni som läser detta, ta det på rätt sätt.

Jag bryr mig väldigt mycket om andra, men med tanke på hur min livssituation ser ut har jag inte råd att ge bort för mycket energi… Något jag gjort är att släppa kontakten med människor som bara tar och tar, men inte vill ge någonting tillbaka.

Ett exemepl är när jag akut blev inlagd på sjukhus, och hade lovat att hjälpa en ”kompis” med vissa saker dagen därpå. När hon fick reda på att jag var på sjukhus var reaktionen direkt ”men hur ska det gå för mig i morgon?” Jag skrev ut mig från sjukhuset och åkte till personen och arbetade i fem timmar. Hon hade inte ordnat något som jag kunde äta under tiden, men hade dessutom önskemål om ytterligare uppgifter som jag skulle göra. Dumt nog ställde jag upp på allt!

Efteråt var jag så slut att jag var svimfärdig. Personen ifråga bodde dessutom en lång bit från där jag bor. Hon hade fått långa några saker av mig. Och morgonen därefter ville hon att jag skulle komma och hämta dom. Då fick jag nog! Jag hade känt denna person i flera år och var ganska insatt i hur hon fungerade, eller snarare inte fungerade, så jag kunde med gott samvete stryka den så kallade ”vänskapen” ur mitt register.

Jag undrar om fler har liknande historier att berätta? Ibland måste man helt enkelt se om sitt hus och avgöra vad som funkar eller inte…

Kärleksfulla kramar, en lite klokare Anna

Ett andra meddelande från någon som ej törs stå för vad hen skrivit…

Anledningen till att jag lägger upp svaret till det underliga meddelandet är att jag beklagar den stackare som mår så dåligt och vill själpa över en del av detta på andra. Det kanske kan få andra att avstå från sådana beklagliga beteende.

Jag håller fullt med dig Kerstin Karlsson att om man inte törs stå för det man säger bör man hålla mun.

Här kommer i alla fall svaret, det sista jag skriver eller läser från BSvensson, någon jag överhuvudtaget aldrig känner…

Hejsan B Svensson eller vad du egentligen heter!

Jag vet inte vem du är och vad du hört, och det dessutom i tredje hand, ungefär som viskningsleken. Jag kan inte uttala mig om något jag inte vet något om. Så länge du inte har mod att berätta vem du är utan kommer med ospecificerade anklagelser så är detta helt meningslöst.

Vad du däremot har gjort är att komma med personliga påhopp och förtal, och har inte direkt det moraliska övertaget. Jag beklagar att du känner dig bitter över ditt liv, och är för feg för att stå för vad du tycker och tänker.

Så länge du inte vågar ge dig tillkänna och föra en vuxen dialog behöver du inte göra dig besväret att skriva till mig. Jag kommer inte att läsa något mer från “B Svensson”.

Hälsningar
Anna Norrman

Ibland blir det bara för mycket…

Hejsan återigen alla underbara människor!

Det verkar som om denna och följande vecka kommer att handla om sorg…

Har just pratat med min älskade moster. Den enda av fyra syskon som finns kvar och den som stod mig mamma närmast.

Jag fick reda på att hon hade opererat bort en cancertumör i pannan. Mammas bror och äldre syster dog av cancer, och jag sa att jag kan inte förlora min älskade moster.

Som tur var hade dom fått bort allting och hon är nu förhoppningsvis frisk, men läkarna hade aldrig sett något liknande…

Min moster är fantastisk, hon är så oändligt kärleksfull och alltid den första att ställa upp för och hjälpa andra. Hon är nog den mest osjälviska person jag känner. Tyvärr bor hon 60 mil härifrån, så vi kan inte träffas så ofta som önskat.

Snälla alla ni som läser detta skicka kärleksfulla, helande tankar till min älskade moster.

Hoppas att nästa inlägg blir mer positivt!

Kärlesfulla kramar Anna