Ett slags upprop!

Hejsan alla underbara människor!

Fortfarande solig söndag.

Vill nu vända mig främst till unga kvinnor, men det gäller egentligen alla.

När man tagit studenten och kanske studerat vidare för man ofta från skolan höra att nu är det bara ut och skaffa jobb, ungefär som att det står nån snubbe och bara delar ut välbetalda jobb.

Hur duktig man än varit i skolan, och hur engagerad man än varit i annat, så när du väl sitter där och söker jobb, kan du känna dig som en liten ”skit”. En del frågor man får kan vara rent provocerande. Ett annat exempel ur mitt eget liv, det tog många, många år som vuxen efter jag blivit så sjuk som jag vågade säga ifrån om vården behandlade mig illa. Jag ska inte ta upp allt jag fått höra, men ni skulle förmodligen tro att jag hittade på…

Vad är då meningen med detta? Jo, jag bestämde mig, och jag vet exakt vid vilket tillfälle dessutom, att inte ta emot mer skit.

Från den dagen visade jag demonstrativt upp för vårdperspersonalen, oftast är det yngre manliga läkare som kläcker de värsta grodorna, att jag skulle spela in vårt samtal. Du får inte spela in andra utan deras tillåtelse, men du kan ju hävda att du vill spela in dig själv för att komma ihåg senare. Sedan går det ganska lätt att av det du säger härleda vad motparten sagt, du kan ju även välja att upprepa det. Detta gjorde susen på många av de riktigt otrevliga personerna.

Men, det är inte bara i arbetsliv och inom vården du kan känna dig illa behandlad, dumförklarad och utsatt.

Därför vill jag uppmana alla, och särskilt unga kvinnor, att inte ta emot all skit som ofta kastas på dem. Jag menar inte att vi ska ge lika för lika. Gör det på ett konstruktivt sätt. Ibland förstår den som sårar inte att den faktiskt gör det.

Vi måste bygga upp starkare, modigare kvinnor som kan säga ifrån och ta för sig. Vill du att din dotter skall känna att någon ”våldfört” sig på henne psykiskt i något sammanhang.

Jag vill bestämt hävda att jag INTE är feminist! Men, jag har själv blivit sårad så, så många gånger. Kan jag hjälpa någon att slippa det – bra!

Jag ser på vår son hur han fast han inte gått färdigt sitt andra år på KTH av fem ändå så självklart tar för sig på ett sätt som nog många unga kvinnor inte skulle våga. För honom ter det sig självklart. Jag menar inte att han inte ska vara sådan. Jag är en enormt stolt mor.

Vad jag menar är att vi bör ge våra unga kvinnor samma självförtroende.

Kärleksfulla, kraftfulla kramar / Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s